nu hoppas jag att ni läser, eller åtminstone lämnar en kommentar efter er..


den 13 mars 2011 kl: 11:08 stannade vi bilen utanför stallet i hökbäck där zansa stod då. ut kom hennes ägare johanna och hälsade (vi har gått på samma skola så vi kände igen varandra), vi tog i hand och sedan pekade hon mot stallöppningen och sa att vi skulle gå dit för zansa var redan inne. jag visste knappt var jag skulle fästa blicken innan jag fick syn på min ögonsten. hennes strålande ögon lyste upp den mörka stallgången. jag blev nästan bländad, hon var så vacker. min första och enda tanke var "det här är snart min häst". vi hade kommit överens om en uteritt tillsammans. under tiden vi sadlade så fick jag svar på en hel del frågor som jag hade. så fort jag satte mig upp på hennes rygg så kom jag livs levande in i en dröm. "hon var så vacker och hon är snart min". jag kände på henne i skritt och trav, det var lite för halt och geggigt för någon galopp. men allt kändes otroligt bra iallafall.
när vi kom tillbaka till stallet så hade jag redan bestämt mig om att det var just henne jag skulle ha.
på vägen hem kunde jag inte sluta tänka på henne, hennes namn var det enda min tunga kunde få fram. väl där hemma ringde jag runt till hästfolk i byn för att se ifall någon hade plats för oss. efter några dagar fick jag svar av maria att vi kunde stå där, men först var hon tvungen att sälja ifrån sig sin hingst. det tog hela två månader innan vi kunde flytta dit.. men under den riden hände ganska mycket faktiskt... jag hann grubbla väldigt många gånger fram och tillbaka om jag verkligen skulle ha zansa eller inte. jag fick enormt mycket hjälp och stöd av malin, vilket jag är enormt tacksam för. hon hjälpte mig med markarbete, ridövningar för att hitta olika knappar osv.
 när den dagen kom, den dagen då jag äntligen ville rida ut på zansa efter mycket om och men så tog jag mig tid att rida ut med sara och victoria (två medryttare i hökbäck), jag har aldrig någonsin ångrat den stunden. jag var så lycklig efteråt. efter det kände jag bara att zansa skulle vara min. men för att det skulle bli lättare och mindre stress för oss båda så tog jag beslutet att flytta henne till häggenås.

när vi väl var framme och jag släppte ut henne i hagen första dagen så kände jag bara att jag drog min första lättnads suck på väldigt väldigt länge. zansa var äntligen närmare, hon var i ett mindre stall med färre hästar och mindre spring, vilket gjorde att hon coolade ner sig. jag kunde äntligen börja andas igen.

men det dröjde inte många dagar innan hon kom in i den nya flocken, men till vilken nytta?
zansa började tappa hull och jag blev lite smått orolig om det verkligen var bra för henne att bo där, men jag hade ju inget annat val. hon blev mer och mer olik sig, hon åt sin lucern dagligen men inget hände. i vissa situationer blev hon ohanterbar och tillslut slutade jag rida henne under en period. under den tiden så började jag att rida en islänning i kallsta.  en helg tog jag och zansa med lite saker och åkte dit. det är nåt jag aldrig kommer ångra för hon stormtrivdes verkligen där, ¨på bara en helg såg man att hon började få tillbaka sin kropp! men detta gav mig även problem, jag kunde ju inte flytta henne hit, det går iprincip aldrig en buss, vilket gjorde allt komplicerat. så zansa stod i häggenås och var orolig medan jag knappt visste var jag höll hemma. men så en dag så bestämde jag mig, nu ska jag ta tag i detta. jag och zansa började träna för llotta, jag hittade lite knappar på henne när vi var ute i skogen så jag kunde kontrollera henne när hon började dansa. det gick framåt. när zansas hagkompis kalle såldes så blev hon till den häst jag vill ha, hon blev lugn och jag kände mig trygg i situationen igen. allt var positivt. vi var med på en pay and ride- vilket gick strålande. vi åkte hem lyckliga över en rosett och fortsatte träna. men det gav inga som helst resultat, jag tröttnade på att ständigt vara rädd för min häst så hon fick helt enkelt vila ännu en tid- medan jag så glatt åkte till islänningen hrund. även denna tid har alltid den ständiga frågan om det verkligen ska vara vi, dykt upp.. än en gång tog jag nya tag, vi packade ihop våra saker och gjorde oss redo för en hel vecka i kallsta. under den tiden såg jag hur lycklig hon var och hur bra hon mådde. efter denna vecka så kom den där söndagen, då klumpen i magen växte för varje andetag jag tog. zansa skulle skiljas från hrund och åka hem till häggenås. jag fick ångest och tårarna bara sprutade, jag vill ju bara mitt bästa för min häst. det bästa just nu var att flytta henne hit, men bussförbindelsen förstörde alltihopa.. jag kan ju berätta det att, det blev ingen skillnad när vi kom hem igen, jag red inte så mycket.

kan ni tro era ögon när jag skriver det här. men ÄN en gång tog jag tag i det. det var ju zansa och ridningen jag levde för. jag satte igång henne igen, red lektioner tillsammans med hanna och efter några veckor deltog vi på en pay and jump och vi fick rosett! jag klarar det! sen kom det problem m. familj osv som gjorde att jag inte red så mycket igen.. 

vill ni veta vad som har hänt nu då?
nu bor zansa i kallsta hos hrund-äntligen! jag rider henne regelbundet igen och vi trivs tillsammans.
har vi klarat det såhär långt så kan inget komma imellan oss längre. -nu satsar vi gumman!

Jag Älskar Dig.



några av bilderna sen här om kvällen, det började bli liiite för mörkt då.. haha, hanna ska skicka fler sen :)
hon är just nu i stockholm över helgen, men nästa helg ska vi fota varandra. dåå ni ska vi se till att fixa bilder från dags ljus! (((: