jag började rida för cirka fyra år sedan. jag har ända sen barnsben tyckt att hästar har varit söta och min största dröm som barn var att kunna galoppera på en äng. men det har liksom aldrig varit något mer då min mamma är livrädd för hästar. men så en dag frågade hon om jag ville börja på ridskola i häggenås, varför inte tänkte jag? hästar är otroliga individer med stora hjärtan. det är en farlig sport och ni som tycker hästmänniskor är "fjantiga" ni kan ju bara slänga er i väggen.

jag har alltid tyckt om att kämpa för något, jag ger aldrig upp i första taget. hästarna är mitt liv.